afterdark.nu — dragshow.se — hbt-historia.se
Showen En kille med rouge - en tjej med mustasch hade premiär på scenen Hamburger Börs, Stockholm den 1982-11-09.
Du kan läsa mer om showen på sida 35-38 i boken La Dolce Vita.
Den 9 november 1982 var After Dark åter på Börsen. En kille med rouge - en tjej med mustasch var den första uppsättningen som inte var en sommarshow främst avsedd att locka turister. Biljettpriset höjdes till mellan 75 och 85 kronor. Totalt hade showen 132 095 besökare under de totalt 164 föreställningarna. Det serverades 225 000 portioner förrätter, varmrätter och desserter bestående av elva ton oxfilé, sex ton sjötunga, runt nitton ton grönsaker och frukter samt 6 500 liter glass och nästan lika mycket vispgrädde. 35 000 vinflaskor lär också ha gått åt.
En kille med rouge - en tjej med mustasch fortsatte på samma spår som de två tidigare showerna på Börsen. Divanumren fanns traditionsenligt med och Lindarw stod för flertalet. På repertoaren fanns exempelvis Liza Minnelli och den idag mindre kända La Lupe. Men även Flinckman fick stå för ett divanummer - Bette Midlers Big Noise from Winnetka. Uppsättningen innehöll också sångframträdanden med dragartisternas egna röster. Lindarw hade två sådana inslag. Avslutningsnumret En kille med rouge - en tjej med mustasch hade en uppkäftig text om Lindarws erfarenhet av drag. Till exempel sjöng han: "Att kränga på rollerna kräver kurage. Det gör jag så gärna, jag vet var jag står. Men ni i salongen – vet ni vad ni får?"
Ett av Flinckmans nummer var det "illrosa fläskberget" som inledde föreställningen. Benämningen, som myntades av en recensent, kom av att Flinckman visade mer av sin kropp än han dolde och vägrade att skämmas för den.
Recensenterna tog emot showen på ett lite annorlunda sätt jämfört med tidigare år. Den kunde exempelvis jämföras med ”en verkningsfull operaföreställning på 1800-talet”. En fråga som diskuterades var dragshowens ”mening” eller ”icke-mening”. Kritikerskaran delades i två läger. Det ena tyckte att After Dark borde ägna sig åt mim och roliga imitationer av kvinnor, gärna kända sådana. Det andra lägret av recensenter tyckte att årets uppsättning var ett "balanserande mellan manligt och superkvinnligt och klampande över gränsen". De lyfte fram innehållet i de berättelser som drugorna gestaltade.