Wild Side Story

Två gäng kommer in från varsin sida på scenen och möts ungefär på mitten. En konflikt uppstår och de börjar slåss. Bakgrunden ser ut som utsikten från ingången till gamla After Dark Club på David Bagares gata – en vild bakgata. Är det en lös referens till musikalen "West Side Story" med en blinkning till Wild Side Story, månne? Ljuset på scenen blinkar och våldsam musik pumpar ut ur högtalarna medan gängen slåss. När Christer Lindarw kliver in på scenen bryts musiken och ljuset koncentreras till en ljuskägla som lyser upp honom. Hen står under en gatulykta, klädd i en leopardmönstrad dräkt med inslag av svart läder. På handleden hänger ett diamantprytt gnistrande handledsskydd. En ny låt tonar upp, The Three Degrees ”Maybe”. Texten börjar med ett långt talat parti som sen övergår i sång. Sången börjar med texten: ”Ni vet, tjejer, att det är svårt att hitta en kille som verkligen gör susen och som du älskar på alla sätt. Och när du sabbar den där kärleken så känner du att du vill dö. Jag vet – för jag sabbade min. Ni vet tjejer … Ibland säger vi rätt dumma saker. Jag sa åt den bästa killen i världen att dra.” Det blir på något sätt självbiografiskt eftersom texten är talad. Christer mimar så att det nästan verkar som att Helen står framför oss. Hen fortsätter: ”En kväll stod jag vid en busshållplats och hörde en röst bakom mig säga ’Hej baby’. Åh! Jag gick i tusen bitar för jag hade inte hört den där rösten på så länge. Jag vände mig om och där stod han – åh, han var så snygg. Jag kunde inte låta bli att undra om flamman fortfarande fanns där. Så jag tog hans hand och tittade in i hans ögon och jag sa …” Efter det byts plötsligt The Three Degrees låt ut och blir istället Jennifer Hollidays ”And I Am Telling You”. Det börjar med att Christer mimar till den upprörda texten ”Och det säger jag dig – jag vägrar att sticka”. Sedan blir det lite lugnare när hen meddelar: ”Vi är en del av samma plats, vi är en del av samma tid. Vi delar samma blod. Vi har samma sinne.” Därefter stegras numrets känslosamhet när Christer skriker ut att hen ”vägrar vakna upp imorgon bitti och se att det inte finns någon där”, att vi kan ”stanna alla floder – tvinga, slå och döda” för hen ”kommer inte att lämna dig, aldrig i livet”. Och till slut tar hen i från fotknölarna och mimar att hen inte vill vara fri utan alltid kommer att stanna. ”Och du, och du, och du, du ska älska mig. Ååh, du ska älska mig. Du ska älska mig!” Sedan faller hen ihop, utmattad av desperat ansträngning.

Du kan läsa mer om numret på sidan 93-97 i boken La Dolce Vita.

 

 

 

Kommentarer