Våldsbaletten

Lindarw gör ett par danssteg på scenen. Det kommer in en annan kille på scenen. Han ger Lindarw en bombarjacka som han tar på sig och låter vara lite öppen. Ridån, som varit igendragen under förra numret, dras undan och visar en blå fond med en stad i bakgrunden. På scengolvet står en piedestal. En kille i vitt kommer in på scenen, stannar upp när han ser gänget som nu har samlats – Lindarw, killen som gav honom jackan och en annan kille som kommit in. Den vitklädda försöker ta sig förbi gänget men stoppas. Gänget börjar röra sig runt honom i en cirkel. Det kommer rök och man hör en inräkning, sedan blixtrar det till och en ganska lång misshandelsscen äger rum. Gänget rycker av den vitklädda killens tröja. Man ser Lindarw plocka fram en kniv (han visar den för publiken) och går fram till killen som är på väg upp på piedestalen. Lindarw sticker den i hans mage. Det blir tyst, och ”scenbilden fryser”. Sedan kommer första tonerna till en låt. Lindarw tittar förskräckt på kniven. Han ser ut som att han egentligen inte hade velat sticka killen i magen. Killarna i gänget håller händerna på Lindarw och de börjar röra sig rytmiskt till musiken. Lindarw tar ut en mikrofon från sin innerficka och sjunger mot publiken. Texten tycks handla om hur Lindarw och andra hbt-personer ska våga komma ut i ett samhälle som präglas av hatbrott och utfrysning. Bland annat sjunger han: ”Ska jag våga leva här och våga vara den jag är?”

Du kan läsa mer om numret på sidan 34 i boken La Dolce Vita.

 

 

 

Kommentarer