Fågel Fenix

Med inträdet på Börsen prövade After Dark nya estetiska grepp. Ett närmast surrealistiskt inslag fanns i numret Fågel Fenix. Det inleddes med att en fågel (Lindarw) flög över publiken med vingar och en fjäderklädd korsett på kroppen. Såväl bröst som penis antyddes. Efter att fågeln landat på scenen sprang ett par skräckinjagande monster in och dansade ceremoniellt kring den. I bakgrunden spelades samtidigt den franska popartisten Lewis Fureys "Hustler’s Tango". Genom den trädde en parallell berättelse fram. Låttexten var en variant på temat i Goethes drama Faust där djävulen tog gestalt av en ung prostituerad man, medan Faust var en äldre man som sökte sex. Det fanns dock inte någon direkt relation mellan musiken och vad som hände på scenen. Kanske ville After Dark utveckla genren och pröva publikens gränser. Var gick gränsen mellan drag och traditionell teater? Måste det vara underhållande att bryta mot konventionella bilder av kön eller kan det lika gärna vara skrämmande, magiskt, rituellt eller heligt?

Du kan läsa mer om numret på sidan 31-32 i boken La Dolce Vita.

 

 

 

Kommentarer